Fårö är en mycket speciell del av det mycket speciella Gotland

Natur och kultur och sandstränder
Ytterst i havet ligger Fårö. Vågorna och vinden har hjälpts åt att forma kalkstensberget och skapa inte bara raukarna och klapperstensfälten utan även alla härliga sandstränder.
Det är den säregna naturen som locka och fascinerar. Fårö är en mycket speciell del av Gotland. Här bor ungefär 600 personer året om men under sommaren så invaderas ön av fastlänningar. Alla har dom blivit betagen av Fårös charm. Kändis faktorn är väldigt stor här på ön. Listan kan göras lång på alla välkända namn som har sitt sommarviste här.

Martallarna som har formats
På Fårö är naturen mer återhållsam och stram. Martallarna som har formats av vindarna från havet ligger böjda efter marken. Raukarna har skapats av undervattenströmmar innan landhöjningen, dom står där mäktigt som stora statyer ute på Lauters och Digerhuvud. Digerhuvud är Sveriges största raukområde och sträcker sig norr om Lauters upp mot Helgumannens fiskeläger.

Helgumannens fiskeläger
Fisket har alltid varit en viktig del för Fåröborna och Helgumannens fiskeläger var Fårös viktigaste plats för strömmingsfisket. Sägen säger att när fiskelägret var som störst så bodde det en helig man –en präst eller munk- som höll morgon och aftonbön varje dag. Efter honom har fiskelägret fått sitt namn.

Jakten på kutar
På Fårö så finns det fyra stora gårdar Gåsemora, Marpes, Lauthers och Dämba dessa gårdar ägde alla uddar runt Fårö där jakten och fisket var bra, dåtidens storgodsägare.
Jakten på kutar (säl på gotländska) var också livsviktig. Varje kut motsvarade en gris för en fastlänning. Här användes speciella fångstredskap som man kan beskåda på museet vid Ekeviken. Under jakten så bodde man i så kallade kutbodar där man låg och passade och väntade att sälen skulle gå i fällan. Det innebar ett dygnetrunt jobb för två män.

Förutom att sola och bada på den härliga sandstranden vid Ekeviken finns det ett litet museum där du kan se fångstredskapet som användes vid säljakten. Sjöräddningen hade sin bas här mellan 1860 till 1943 och man kan se hur dåtidens sjöräddare hade det. Under den här tidsperioden så räddades 717 personer från en drukningsdöd och 78 fartyg undkom att förlisa. Det är värt sitt besök och det har öppet på lördagar och söndagar.

Härliga sandstränder
Men Fårö är nog mest känd för sina härliga sandstränder som finns på norra ön. Sudersand med sin två kilometer långa sandstrand är den mest välbesökta stranden. Här finns det både camping och restauranger med stugby. Vill man inte var vid den här populära stranden så kan man leta reda på den avskilda viken vid Fårö fyr. Men då måste man se upp med dom kraftiga undervattenströmmanrna som kan vara där. Känner man för att vara en naturist så kan man slänga av sig kläderna och sola och bada på Noustra Aure som ligger väster om Fårö fyr. Vill man ha kläderna på kan man fortsätta till Skärsende som är en lite och mysig strand med härliga sandynor.

Ingemar Bergman
När man är på Fårö så kan man inte låta bli att nämna namnet Ingemar Bergman. Efter hans död så är det här varje år en speciell Ingemar Berman vecka för alla filmälskare. Är man lite nyfiken på den omtalade biograf som Bergman hade kan man göra en tur ut till Hammra.

Packa picknick korgen
Det finns så mycket vackert att se på den här delen av Gotland så packa picknick korgen och ta en dag då du åker runt med bilen. Man kan i princip åka runt hela Fårö längs med kustlinjen tack vare dom klapperstensfälten som är runt ön. Man kan börja direkt efter färjan har lagt till vid Broa. Man tar och svänger av efter uppförsbacken vid kvarnen och kör söderut. Längst ut på udden finns det ett fikonträd som av någon konstig anledning har rotat sig på den mest ogästvänliga del av ön som finns. Efter några kilometer så dyker den engelska kyrkogården upp.

Pest och pina
Den engelska kyrkogården är en begravnings plats för besättningen på en engelsk segelbåt som drabbades av pesten. Dom blev tvingade av invånarna på Fårösund att begrava sina döda på den här platsen. Några sekel senare så skulle engelsmännen resa en minnessten. Dom kom seglandes sjövägen med en minnessten för att hedra sjömännen. När dom skulle ta iland minnesstenen så råkade dom tappa den över bord. Än idag så har man inte lyckats hitta minnesstenen som gick till botten.

För mycket innanför västen
På vägen ut till Lauter så kan ni se en ruin av en kvarn. Den kvarnen brann ner någon gång på 1800 talet och det berodde på att drängarna på Lauters efter mycket festande på julafton skulle göra ett litet grabbsträck. Dom släppte loss vingarna innan dom gick på julottan. Under tiden så ökade vinden och trälagren fick ingen smörjning och dom gick varma och fattade eld. När drängarna kom ut från julottan såg dom bara en rökpelare av den nerbrunna kvarn. Vi är inte brända på Fårö utan vi citerar den gamla bildekalen som fanns för många år sen.
Fårö for ever, har ni gjort ett besök här så förstår ni.