Åkte till mitt första ställe där jag hade tänkt att vi skulle gå ut. Där uppe håller riporna till bland annat. Men dom planerna blev omkullkastade när jag så att det var en bil redan parkerad där. Trängsel i skogen!

Efter ett snabbt övervägande så ändrade jag planerna och bestämde mig för att ta ”stora myrsvängen” Om det inte finns några fåglar där så är väldigt bra konditionsträning att klampa på i. Men det har funnit en och annan tjäder där och någon ripa. Vi får se vad som händer.

Full fart i skogen!

Kvittra hade väst och ståndindikatorn på för här kan jag tillåta ett stort sök i dom öppna markerna. Timme efter timme  lade vi bakom oss. Inga fåglar, förutom sparvar och lavskrikor. Hörde ett uppflog på långt håll, men det var allt.

Nu hörde jag hur ståndindikatoren  indikerade stånd! Men strax där efter så började Kvittra skrika. Nu blev det snabba ryck, Någonstans där borta i skogen var Kvittra, och det var något som inte stämde. En stående fågelhund som skriker hjärtskärande under ett stånd!

Med hjälp av pipen, och skriken kunde jag hitta Kvittra. Men under språngmarschen  så kom det många tankar genom huvudet. Var det varg som hade tagit henne eller var kunde det annars vara.

När jag ser Kvittra så ligger hon på backen och rycker och sliter. Väl framme vid henne så ser jag vad problemet är , och varför hon skriker. Håret på ena örat har trasslat in sig i en björkkvist. Där sitter hon fängslad vid en björkkvist. Hon sitter riktigt ordentligt fast. Försöker att tvinna upp håret med händerna med det går inte. Fängslad av sitt eget hår. Måste använda kniven och skära loss henne.

Tänk om jag inte hade haft en ståndindikator på henne, och inte hört. Vad hade hänt då? Nu kommer alltid västen med bipen sitta på när jag jagar. Allt väl till slut. Ingen fågel såg vi så lång ögat kunde skåda. Men med en erfarenhet rikare.

ps. Läs på min andra hemsida om canibeep:en  titta på senaste nytt på  Fagelhunden.nu

Regnet vräkte ner

En vacker syn! Kvittra står för fågel.

Kvittra och jag var på hugget på morgonen, men regnet vräkte ner! Efter ett antal timmar så lättade molntäcket och regnet upphörde. Snabbt i bilen för en tur till Stödeskogen. Enligt hemliga uppgifter så var det skapligt med skogsfågel det är året. Fick även tips från Micke B (tack för tipsen).

Väl uppe vid vändplanen så började det regna igen. Har man tagit sig ut i skogen är det bara att gilla läget. Regnkläderna hade man givetvis glömt hemma. Nu fick man göra en produkt  test på mina Haglöfkläder. Nu skulle dom få bekänna färg! Även jag och Kvittra. Skulle hon sköta sig? Skyttet hur skulle det fungera. Några frågor att få svar på första jaktdagen.

Som nybliven i det engelska lägret har jag fått veta att man inte ska ha något täcke på hunden när man jagar och går prov. Varför vet jag inte! Kvittra gick som en raket i skogen, och det lättade en fågel  här och där. Men inget riktigt fågeljobb. Lite svårt att se vad den lilla setterdamen är i det höga riset. Stod  hon i björkslyn eller inte. Inte vet jag men fåglar kom det i alla fall.

Smyger fram

Efter en fin fågeltagning fick vi änteligen lite kött till grytan

Till slut så kom jag i en sluttning och ser hur Kvittra tvärstannar! Nu kom det första fågeljobbet. Smyger fram för att få en liten avance mot fågeln. Men det visade sig att den var mellan mig och Kvittra. Pang, kaliber 20 har talat. Ner på backen ramlar en orre. Sedan hade vi några fina fågeljobb till. men utan att det kom något bly i luften. Bössan klickade!

Dag två på jakten
Samma plats som gårdagen. Vädret är för dagen något bättre. Men himmeln ser regntung ut även idag. Tänkte ta en annan sväng idag efter en liten koll på kartan. Det kom att visa sig var ett bra val. Det var fågel i luften hela tiden tyckte jag, men Kvittra var på fel ställe. Det var jag som var fågelhunden.

Äntligen så hörde jag signalen från Kvittras ståndindikator! Idag hade jag satt på henne ett jaktskynke med en ståndindikator på för att jag skulle ha lite bättre koll på henne. Nu pep det borta i gransnåret framför mig. En koncentrerad hund hade ställt en orrkyckling. Som vanligt flög den upp innan jag fick ge avance order till Kvittra. Pang! Mer kött i grytan.

Nu var vi på väg ner mot bilen efter några timmar i skogen. Det brukar alltid hända något på hemvägen. Då är man oftast inte på hugget utan man har börjat slappna av. SÅ var det också den här gången. Men vi gick på en väldigt fin myrkant då Kvittra nyper till mittframför mig. Nu ser jag att det verkligen är skarpt läge. Där står vi mitt i mot varandra.  Smyger fram till Kvittra och ger dom förlösande orden. Inget händer, hon står kvar.

Stolt som en tupp!

Sen blir det en väldigfart. Fullt ös ner mot mig, svänger runt. Kvittra springer i en båge runt mig, och upp kommer en stor orrtupp. Första skottet  rensar bort lite granris. Andra skottet går i väg. Kan inte se att jag har träffat, utan tror att jag missat. Men då ser jag hur Kvittra rycker och sliter i något stort bakom några granar. Orrtuppen ligger där. Två härliga jaktdagar var till ända.

GIF Sundsvall mot allsvenskan.

Men först så ska tee:t vara klar och smörgåsarna bredda. Sen är det dags att slå upp tidningen för en helig stund. På första sidan står det att GIF Sundsvall har besegrat Degerfors med 2-0. Skönt att dom är så starka nu giffarna. Dagens första ljusglimt! Ska bli kul att se dom spela nästa match. Hoppas det håller hela vägen mot allsvenskan.

Sängen väntar, kommer in i sovrummet som känns mer som en bastu än ett kallt härligt sovrum. Nu ska man i den här värmen försöka sova några timmar är det tänkt. Somnar till slut, och får sova några timmar.

Temperaturen ut så här i augusti påminner mer om ett tropisk Turkiet än om kalla Sundsvall.  I alla fall är det skönt när man håller på att grejar ute.  Håller nämligen på att målar fönster på vårat hus. Allt måste underhållas.

Kvällen kommer och temperaturen har kommit ner till en behaglig nivå. Det är dags att gå ut i skogen en liten stund för ett litet pass, så Kvittra får lite kondition när vi ska till fjälls och jaga. Vi åkte till vårat vanliga ställe för en timmes släpp. Som vanligt så jobbar hon väldigt bra med god kontakt.

Efter 40 minuter så ser jag att det är något på gång! Hon stannar, luktar och tempot blir långsammare. Vinden är för en gångs skull på Kvittras sida. Fin motvind. Hon små stannar, gör några nya slag. Nu har det gått säkert 500 meter sen hon gjorde den första indikationen på att det finns fågel.

Vi närmar oss en myrkant då jag ser hur hon avancerar framåt! Pang där står hon. Ser på hennes svans att nu är det riktig stånd. Nu finns det fågel framför henne. Plymen på svansen står rätt ut ( ni som vet hur det är).

För en gångs skull så har jag inte stora kameran med mig. Mobilen åker upp fixar till så det blir en mobilkamera bild på Kvittras första fågeltagning på en Tjäder. Visst, Kvittra spikade en stor Tjäder som finns i blåbärsriset fem meter framför henne. Smyger mig fram åt men, då flyger tuppen upp. Kvittra tar några steg efter fågeln men stannar sedan. Dagens andra ljusglimt. Oj vad nöjd jag är!

Dom kom på en 24 plats, och kan nu säga att dom är 24 bästa lag i Sverige bland 14 åringarna. Det är inte dåligt det heller. Segrade gjorde Malmö FF som hade ett riktigt bra lag.

Sen så går dagarna sakta fram i mot något som många i vårat avlånga land längtar efter. Den 25 augusti startar småviltsjakten. Jag är förstås en av dom. Har varit ute i skogen och sonderat lite hur föryngringen har gått till. Man vill ha något att jaga.

För det första så har kantarellerna slagit till ordentligt.  Hela gula fält med kantareller hittar man lite här och där ute i skogen. Senast så var jag uppe i Skälsjön, och fyllde ryggsäcken till bredden med kantareller. Kvittra var också med,  hon var lite småtokig den här gången, vet inte vad det tog åt henne.

Hon flög fram i skogen och tog rejält med mark med sig, stundtals för stort i mitt tycke. Hon har inget flyt med fågeltagningarna utan hela tiden blir det något vajs. Fel vind dom här gångerna. Men hon tar det lugnt när hon får vittring i näsan.

Två Orrar en kull Järpar fick vi på vingar, utan att vi fick den där rätta fågeltagningen. Men Kviddis var lugn i skott och flog när dom tog till vingarna. Nu är det bara att hoppas att vi får in en fullträff snart.

Sen så har jag haft lite fotoabstinens, men ibland så får man ta och titta sig runt om kring för att se saker. Ut i skogen finns det massor att fotografera. Det gäller bara att stanna upp och titta. Ett blåbär, en gammal gran. Det finns massor sen gäller det bara att ställa in kameran, och ta ett kort.

Varför ska man vaccinera mot rabies? Om man vill ta med sig hunden utomlands så måste man vaccinera mot rabies smittan. Eftersom vi ska åka till Danmark och göra ett reportage om rapphönsjakten i september så är det ett måste om Kviddis ska med. Å det ska hon!

Men det gick snabbt att ta blodprovet och fixa allt som hör till. Sen så var det dags att fota lite för en broschyr som Mats och Ingela ska ha till sin förnämliga klinik.

En slagskämpe kommer in till Mats

Det hårda livet har satt sina spår

Efter en liten spruta så somnar katten in. Matte håller koll!

Varet rinner ut ur bölden

_ Dränering läggs in.

Patienterna kom med jämn ström. Det var bölder som katter oftast får när dom är ute och slåss. Analsäckar som krångla, vaccinering i alla dess former. Allergier och lite annat smått och gått.